wicka

Nu har jag varit hos sjukgymnasten två gånger och fått behandling med Tens. Ström som ska stimulera nerver och muskler. Jag har fått ett tränings program med lätta rörelser som skall stärka och stretcha mina muskler. Tycker redan att det har hjälpt. Trodde nog själv att jag skulle få träna mer intensivt än detta men det förbjuder hon absolut. Får inte ens svanka med ryggen och det är nog bäst att lyda. Det är en bestämd dam som bryter lite på finska, hon har en speciell humor som jag gillar och hon målar fantasiska tavlor som hon pryder sin mottagning med.  Jag målar lite själv men lusten har inte infunnit sig på senaste tiden men när jag såg hennes tavlor fick jag en enorm kick och jag längtar efter att få kladda lite på egen hand.

Hon pratade just om detta, att man inte ska låta sjukdomen ta överhand, inte grubbla för mycket men ändå känna efter vad man klarar av. Femtio procent av hur jag kommer att klarar av mitt handikapp ligger i mina egna händer, sade hon. Resten kan du inte göra något åt. Tycker du att du kan fortsätta svetsa så kan du det. Det finns människor med din diagnos som inte klarar något jobb alls och det finns de som knappt är påverkade av det. Hur framtiden kommer att te sig vet ingen. Därför kan ingen läkare säga till dig vad du klarar det är bara du själv som vet det och med den kunskap som du nu har om din sjukdom och med de femtio procenten på din sida kan du hantera din situation. Du skall lyssna på din kropp, ta hand om den och vårda dig själv,sade hon.

Tyckte det var bra sagt. Jag har sökt förklaringar och diagnoser överallt, på nätet i böcker, hos andra människor för jag ville veta exakt hur illa det var med mig själv men det finns ju faktiskt inte två likadan prognoser även om man har samma sjukdom. Hur som helst så har hon peppat mig och jag ser lite ljusare på framtiden nu.

Mitt barnbarn Filip fick följa med mig dit för hans mamma Emma skulle titta på ny lägenhet. Han är sex år och helt underbar, säger jag som mormor så klart. :) Han satt duktigt på en stol bredvid mig och pratade glatt med sjukgymnasten. När vi kom hem igen gjorde vi isglass av päronsaft. Vi var ute i trädgården och njöt av solen och hjälptes åt att luka lite ogräs. När Emma kom för att hämta honom sprang han fram till henne och sade- Mamma vet du vad tanten på sjukgymnasiet gjorde? -Hon kopplade ström på mormor och det gjorde inte ens ont. -Hon är cool, min mormor!