wicka

Nu har jag varit hos sjukgymnasten två gånger och fått behandling med Tens. Ström som ska stimulera nerver och muskler. Jag har fått ett tränings program med lätta rörelser som skall stärka och stretcha mina muskler. Tycker redan att det har hjälpt. Trodde nog själv att jag skulle få träna mer intensivt än detta men det förbjuder hon absolut. Får inte ens svanka med ryggen och det är nog bäst att lyda. Det är en bestämd dam som bryter lite på finska, hon har en speciell humor som jag gillar och hon målar fantasiska tavlor som hon pryder sin mottagning med.  Jag målar lite själv men lusten har inte infunnit sig på senaste tiden men när jag såg hennes tavlor fick jag en enorm kick och jag längtar efter att få kladda lite på egen hand.

Hon pratade just om detta, att man inte ska låta sjukdomen ta överhand, inte grubbla för mycket men ändå känna efter vad man klarar av. Femtio procent av hur jag kommer att klarar av mitt handikapp ligger i mina egna händer, sade hon. Resten kan du inte göra något åt. Tycker du att du kan fortsätta svetsa så kan du det. Det finns människor med din diagnos som inte klarar något jobb alls och det finns de som knappt är påverkade av det. Hur framtiden kommer att te sig vet ingen. Därför kan ingen läkare säga till dig vad du klarar det är bara du själv som vet det och med den kunskap som du nu har om din sjukdom och med de femtio procenten på din sida kan du hantera din situation. Du skall lyssna på din kropp, ta hand om den och vårda dig själv,sade hon.

Tyckte det var bra sagt. Jag har sökt förklaringar och diagnoser överallt, på nätet i böcker, hos andra människor för jag ville veta exakt hur illa det var med mig själv men det finns ju faktiskt inte två likadan prognoser även om man har samma sjukdom. Hur som helst så har hon peppat mig och jag ser lite ljusare på framtiden nu.

Mitt barnbarn Filip fick följa med mig dit för hans mamma Emma skulle titta på ny lägenhet. Han är sex år och helt underbar, säger jag som mormor så klart. :) Han satt duktigt på en stol bredvid mig och pratade glatt med sjukgymnasten. När vi kom hem igen gjorde vi isglass av päronsaft. Vi var ute i trädgården och njöt av solen och hjälptes åt att luka lite ogräs. När Emma kom för att hämta honom sprang han fram till henne och sade- Mamma vet du vad tanten på sjukgymnasiet gjorde? -Hon kopplade ström på mormor och det gjorde inte ens ont. -Hon är cool, min mormor!

Det går bättre och bättre att jobba. Har ont på morgonen och kvällen men på dagen är det ganska hyfsat. Försökte gympa lite idag men jag får en konstig tyngdkänsla i benen och nacken. Känns som om benen är av bly och det " lama" benet viker sig åt fel håll men jag kämpar på.

På jobbet har jag svetsat diskbänkar idag och då måste man sitta på huk ibland, innan kunde jag inte ta mig upp själv men det går nu. Dessutom har jag de bästa jobbarkompisar man kan ha. De hjälper mig med allt jag behöver och lite till ( fniss)
är ju ensam tjej på jobbet så det blir väl lätt så.  Föredrar att jobba med killar, det är rakare kommunikation och lättare stämning. Har jobbat på några arbetsplatser där det var många tjejer och det var inte alls lika roligt där. Tjejer har så mycket skit för sig, intriger och avundsjuka. Jag har aldrig passat in bland tjejer, vet inte varför, jag är inte grabbig eller manhaftig men har svårt för att känna gemenskap med dem.

Det enda negativa med mansdominerade arbetsplatser är faktisk invandrarna. De har väldigt svårt att acceptera en svetsande tjej. Och om hon dessutom är bättre på sitt jobb än dem har de helt klart bekymmer. Antar att det beror på kulturkrock men jag tycker faktiskt att de är på tiden att de ändrar sin kvinnosyn. Naturligtvis är inte alla så och det finns säkert svenskar som inte heller kan acceptera kvinnor i dessa yrken men det är inget jag själv stött på.

Idag skall jag till en ny sjukgymnast, hoppas hon kan ge mig ett program som jag kan träna efter själv, måste stärka mina ryggmuskler. Ikväll blir det studentfest. Min systerson och min mans dotter och hans systerson tar studenten. De går alla tre på samma skola men det blir körigt ändå.

Idag när jag körde hem från jobbet och som vanligt vred upp stereon på högsta och lyssnade på rock gick radion in och bröt för ett viktigt meddelande. De sade att alla län söder om Stockholm inte kunde ringa 112 och att man skulle försöka senare.

Jag trodde först att det var något skämt men det var det inte. De sade inget om vad man skulle göra istället, inget om vart man kunde vända sig om man var i nöd. jag tänkte i mitt stilla sinne att här gäller det minsann att inte köra och smälla, eller få en hjärtinfarkt eller något annat opassande.
Tänk så sårbart vårt samhälle är och det är vi själva som har skapat det.






Visst är den vacker, kärleksörten, som växer ut från stenmuren...

Idag ringde min handläggare på försäkringskassan och undrade hur min arbetstid var förlagd nu när jag jobbar halvtid. Jag svarade på detta och hon verkade nöjd med det. Sedan sade hon - Ja jag undrade bara...så att du inte jobbar för länge!
Tror människan att jag jobbar längre än mina fyra timmar? Vidare sade hon att hon ville träffa mig på fredag eftersom min sjukskrivning blivit förlängd. Är det nu man skall synas i sömmarna? Bli misstänkt för att fuska?


Nej nu vet jag...hon vill nog bara ge min en blomma för att jag aldrig har varit sjukskriven mer än en vecka. Hon kommer nog att överraska mig med ett presentkort på en spa weekend i Sunne och samtidigt höja min sjukersättning. Eller vad tror ni? :-)

Min dotter och jag var på loppisrunda igår. Vi tar en runda då och då och njuter verkligen av att bara vara vi två för en dag. Vårt intresse för inredning och vackra saker gör att vi tycker att vi är på skattletarjakt när vi besöker små antikbodar och loppisar på landet.

 Vi hittade några fina champagneglas i en lite mysig antikbod, fylld av gamla möbler och glas/porslin.
Jag köpte inte glasen för jag behöver egentligen inga men jag kunde inte riktigt släppa tanken på dem. Jag berättade för min gubbe att jag nog ville ha dem ändå och vi for dit idag och köpte dem.

De är säkert bara skräp och inga fina glas på det sättet men jag gillade dem. De är lite mer blå i färgen än vad de ser ut på bilderna nästan turkosblå. Nu dricker inte vi champagne så väldigt ofta men det går väl lika bra med vitt eller mousserande vin i dessa glas.

     

Var hos läkaren igår och hon tyckte att jag tränat jättebra. Vi kom gemensamt fram till att jag skulle prova att börja jobba halvtid. Jag blev skitglad. Jag hade varit på jobbet och hälsat på ett för ett par dagar sedan och då sade mina underbara jobbarkompisar att jag kunde få svetsa lite lättare grejer om jag kände att jag kunde. De sade också att de skulle hjälpa mig med allt som behövde lyftas o.s.v. Idag när jag kom fick jag börja svetsa på små stativ till sköljlådor och det var perfekt. Hade också fått lite nya verktyg som låg där och väntade på min bänk.

Jag satte igång med liv och lust och trodde detta skulle bli en lätt match men när klockan var tio var jag helt slut. Blev så förvånad själv att jag inte orkade mer än så. Jag skall jobba mellan tio i sju till fem över elva så det var ju bara en timma kvar men den var lång. Benen kändes darriga och helt slut, nacken var så trött att huvudet kändes som en stooor blyklump och musklerna i rumpan darrade av ansträngning. Tänk att man tappar så fort, har ju bara varit sjukskriven en och en halv månad. När jag kom hem slängde jag mig i soffan och orkade ingenting.

Men det var häftigt att var tillbaka, älskar att TIG-svetsa, jag får utlopp för min kreativa sida då. Rostfri tunnplåt ska det vara, så tunn som möjligt för då får man skärpa sinnena och hålla tungan rätt i mun.

Fick röntgenutlåtandet av läkaren och det är spinal stenos med buktande diskar på många nivåer i ländryggen. I nacken är det likadant fast på färre nivåer. Jag hade med en lista på frågor och hon besvarade väl en del av dessa. När jag frågade om muskelryckningarna jag har i ben och buk sade hon att det kunde bero på nerver i kläm men hon svarade inte riktigt. Får nog finna mig i att bara få halva svar och lite olika svar av olika läkare. Fast en sak tycker jag är märklig. Det verkar inte som om läkarna läser journalen INNAN de träffar patienten. Det hade jag gjort om jag var läkare, måste ju veta bakgrunden, nu blir det att man får sitta och rabbla en massa och försöka komma ihåg när man var hos den läkaren och den vårdcentralen och vilka prover som tagits. Nä, man bli bara trött!!!!

Hon tyckte jag skulle ta kontakt med en ny sjukgymnast, den förra sade att hon inget kunde göra. Vill komma igång med någon tränig som stärker både rygg och nacke, det är ju det enda jag själv kan gör. ( förutom att gå ner i vikt och sluta röka förstås!!! ) Måste ta tag i det med. Har nog gått upp fyra kilo och skulle behöva gå ner tio.