wicka

En jobbarkompis till mig hade en fågelbok med sig på jobbet i fredags. Jag tittade i den och hittade min favorit bland fåglar ,den lilla gärdsmygen.  Den är så otroligt liten, stjärt som bara är några cm lång och står rätt upp, fjäderskruden är mörkbrun och ser alldeles sammetslen ut.
Jag har inte sett någon gärdsmyg på mycket länge, många år faktiskt och sist jag såg någon var det i en granskog och då var det flera stycken. Har för mig att det brukar vara så jag har kommit i kontakt med dem under mina promenader eller ridturer i skogen. Utom första gången.
Då hittade jag en gärsmyg på mitt dåvarande jobb, den var instängd i matsalen och blev helt panikslagen när jag kom in för att sätta på kaffet. Jag öppnade fönstren och satte mig ner för att inte stressa den pyttelilla pippin som flög omkring därinne. Det hördes inte mycket när den flög, bara ett lätt, lätt,  flax från vingarna som rörde sig nästan lika fort som en kollibris.
Den satte sig på bordet en bit ifrån mig och tittade mig i ögonen. Fågelns ögon så ut som små svarta pepparkorn, eller som musögon och den satt där och betraktade mig en liten stund.
- Flyg nu ut med dig, sade jag, för snart kommer det ett helt gäng med människor hit som ska dricka kaffe och det blir ingen trevlig upplevelse för dig. Fågeln flög upp i fönsterkarmen stannade till ett ögonblick, och sen vidare ut genom det öppna fönstret. Det kändes lite vemodigt på nåt sätt när den försvann, en känsla jag inte riktigt kunde få grepp om. Nästan som om den kommit för att hälsa på mej...

Jag visste inte då att det var gärdsmyg utan fick slå upp det i en bok när jag kom hem och jag tänkte ofta på den lilla kakaofärgade sammets fågeln.
I lördags morse gick jag ut och satte mej på trappan med en kopp kaffe och ciggarett. Det var ett undarbart väder, solen sken och man fick nästan vårkänslor. Jag såg en skugga av trappräcket ner till källaren och på räcket såg jag något litet som satt och guppade. Jag förstod att det var en fågel men ville inte kika runt hörnet för att se efter, ville inte skrämma den. Då flög fågeln fram och satte sig på en sten ungefär en meter från mig och betraktade mitt ansikte. Det var en gärdsmyg så klart, och samma känsla infann sig som förra gången fast det har nog gått över tio år sedan sist vi sågs.