wicka

Jag har köpt en spikmatta och ska testa om detta kan hjälpa mig att bli bra i ryggen. Tar till alla medel som finns, har köpt motionscykel också. Testade att lägga mig på mattan i går kväll och det var minsann inte det lättaste. När jag väl låg rätt på den var det faktiskt en härlig upplevelse. Det gjorde ont på ett gott sätt. Man blev alldeles varm och värmen spred sig ner i båda benen. Jag riktigt kände hur cirkulationen ökade och det ska ju vara bra.

Sedan kan man alltid spekulera i om det är tron på det hela som gör att man tycker det fungerar men det spelar inte någon större roll tycker jag, för så länge man upplever att det är bra, så gör det någon nytta. Hatar att känna att ryggen och benet styr mitt liv! Vill kunna göra som jag vill, vill kunna jobba, vill kunna ta bilen och sticka när jag vill!
Nu lufsar jag mest omkring och frustrationen växer.

                                                                                                             

Sanningen är att vi alla ljuger och mest när vi tror att vi talar sanning.
 Ruth Bengtson
 
Ett halvtomt glas vin är visserligen också halvfullt, men en halv lögn är ingalunda en halv sanning.
 Jean Cocteau

Det finns ett sätt att se när politiker ljuger – de rör på läpparna.
Felicily Kendal

Det finns en idealisk lögnens värld där allt är sant.
Stanislaw Jerzy Lec

Ja...hur är det med ärlighet och sanning egentligen? Många människor jag pratar med säger oftast om sig själva att de är ärliga, aldrig ljuger och att de hatar falska människor. Även jag själv säger detta. Jag delar nästan aldrig deras uppfattning om sig själva, för det visar sig nästan alltid, förr eller senare, att de ljög när de sade detta.

Men de märker inte det själva, de tror att de är de mest ärliga och raka som finns på vår jord. Om man börjar pressa dem lite, ifrågasätta vissa saker blir de mästare på undanflykter och ännu fler lögner kommer bubblande för att kamouflera den förra lögnen. De söker medhåll, tröst och formulerar om allting tills de tror på det själva. Om jag inte köper det heller tar de till tårar och en eländig snyfthistoria om något svek långt tillbaka i livet.

Jag är en lyssnerska, en sådan som folk kommer till och vräker av sig alla sina problem till. En avfallshink som aldrig blir full utan alltid är beredd på mer sopor. Jag vill vara en sophink, människors vardagsproblem fascinerar mig, inspirerar mig men jag kräver en sak, bara en. Sanningen! Tyvärr slirar folk lite väl mycket på just sanningen tycker jag. Eller så är det jag som kräver för mycket. Varje ord, varje förtroende jag får ta del av förvaltar jag med största respekt. Jag för aldrig något vidare för folk säger alltid -Du måste lova att inte säga detta för någon.

I åtta fall av tio får jag ändå höra detta av någon annan, detta förtroende som jag förvaltat och många gånger känt mig speciellt utvald att få ta del av. Inte konstigt att jag inte litar på så många i min omgivning. Men finns det då någon sanning? Eller är det något vi bara hittar på? Kanske sitter jag här och nu och ljuger ? Sanningen existerar kanske bara i vår fantasi och har aldrig funnits? Min sanning är kanske inte densamma som din? Det kanske inte är så viktigt som jag tycker och sanning med modifikation kanske är så nära sanningen vi kan komma.

Var på sjukhuset igår och skulle göra en nervblockad men eftersom jag inte har så ont längre beslöt vi att skita i det. Röntgenläkaren berättade för mig att känselbortfallet jag har fått i vänster ben antagligen är permanent. Blev jätteledsen för det är inte lätt att gå när man inte riktigt känner sin fot. Men å andra sidan kunde det varit värre, det kan det ju alltid...

Om jag vore vinden skulle jag blåsa omkull dig... Om jag vore havet skulle jag ge dig en kallsup... Om jag vore solen skulle jag göra dig svettig... Men jag är bara jag och jag bara ser dig...

Ja nu har jag varit hemma ett par dagar och tänkte dela med mig av min vistelse på lasarettet. Jag älskar att studera människor och dess beteende och detta var ett perfekt tillfälle när man ändå bara låg där helt uttråkad och stirrade på klockan.

När jag kommit upp på salen, fått en säng började de dagliga rutinerna med medicinering och utfodring. Jag fick åtta stycken Ibumetin, två Pronaxen och två Tramadol stada om DAGEN för smärtan!!! Snacka om att bli neddrogad!!! Jag fick hallucinationer och såg framför mig stora stenblock som åt andra stenblock. Hela rummet gungade och det kändes som jag var ombord på en båt. Kunde inte få ner någon mat för illamåendet sköljde över mig som vågor på havet.

Ibland kändes det som om jag satt i ett träd och vajade för vinden och varje gång jag tänkte tanken att nu sitter jag i ett träd befann jag mig i ett träd. Jag blev tanken jag tänkte, jag blev trädet, jag blev båten, jag blev havet! Fyyy faaan vad hög jag var! Höll på att svimma när jag skulle träna på att gå så sjukhusvärdinnorna fick köra tillbaka mig i rullstol. Efter detta vägrade jag ta Tramadol till personalens förvåning. Det verkar inte som om de någonsin hade varit med om att en patient ifrågasatte någonting.

Tror de övermedicinerar många för att de skall hålla sig lugna. Då kan de ju sätta de gamla i rullstol för då sitter de bara där och stirrar tomt framför sig och kräver ingenting. Nåja, jag träffade många underbara sköterskor som verkligen älskar sitt jobb. Man såg tydligt skillnad på dessa och på de som bara var på "jobbet". Det var olika sköterskor varje dag och det var lögn att lära sig några namn.

En sköterska gick runt och hälsade på alla när hon började sitt pass och hon var nog den vackraste människa jag sett. Hon var lite äldre, ganska smal och såg väl inget särskilt ut förrän hon kom fram till mig och hälsade, då sprack hela hennes ansikte upp i det varmaste leende jag sett. Hon utstrålade en sådan värme och hade ett människo- intresse att jag häpnade. Hade jag varit karl hade jag nog blivit kär på studs:)

 I morgon skall jag in och få en nervrotsblockad och på fredag skall jag till sjukgymnasten för att träna upp mitt lama ben. Är lite nervös hur det skall gå men skam den som ger sig. Jag är känd för min envishet så här skall kämpas, annars får jag väl svetsa mig en snygg rullstol, en riktigt pimpad racerstol :)

Har kommit hem från sjukhuset idag. Fick ryggskott och ischiasvärk som inte var av denna världen!!! Har aldrig haft så ont. Åkte in akut på onsdagsnatten och fick morfin. Det var skönt!!! Mitt vänstra ben är lite förlamat så det är kryck-gång som gäller nu. På onsdag ska jag in igen och göra en nervrotsblockad. Sedan blir det sjukgymnastik och träning av det dumma benet. Jag som längtade så efter att få vara i trädgården och pula med blommorna... Nu haltar jag omkring som en gås och kan bara titta på allt det vackra som spirar. Tycker faktiskt lite synd om mej just nu ....snyft

Idag var jag hemma hos min syster. När jag kom in såg jag genast att hon varit på Ikea och köpt den underbara lampan Maskros. Den är så imponerande i sin enkelhet att man blir glad av att se den. Vad duktiga dessa designers är, att bara komma på idén tycker jag är lysande.

Dessutom så kostar inte denna lampan en förmögenhet som så många andra gör men ser ut att som en riktigt dyr lampa.( inte för att det spelar så stor roll) men vad jag vill säga är att Ikea är bra. Ikea är till för vanligt folk.

Så här ser det ut i min rabatt just nu. Man blir lycklig ju....