wicka

Efter att ha läst flera av GNYu bloggarna ordentligt börjar jag fatta hur min egen rygg fungerar(eller INTE fungerar).
Jag var 18 år när jag fick mitt första ryggskott, jag hade börjat träna fotboll och under en träning small det till i svanken och benen vek sig. Kunde inte gå på flera veckor och fick smärtlindring för detta.

Under mina graviditeter hade jag ischias värk båda gångerna och även länge efter. Detta har sedan kommit och gått under alla år, ibland lite värre med ryggskott ibland bara känningar. Jag har haft hästar och hundar nästan hela mitt liv och så fort jag kände att ryggen var på gång så red jag. Det hjälpte faktiskt. Det är ju ett slit att ha hästar med mockning och hämtning av hö och så vidare och många gånger var det ett rent helvete att ta sig ut i stallet men det skulle göras och var inget konstigt med det. Skötte även andras hästar emellanåt och det hände ju att man flög av ibland. Ett tag red jag en häst som hade egenheten att köra ner huvudet mellan frambenen med våldsam kraft. Snabbt gick det så man hann inte släppa efter på tygeln utan fick en rejäl whiplash effekt i nacken. I flera dagar kunde detta kännas men gick över så småningom.

Jag har alltid jobbat inom tung industri och arbetar nu som svetsare. Började få ont i nacken för ett par år sedan och för ett år sen kunde jag inte jobba längre. Var hemma en vecka och gick till läkare. Blev magnetröntgad efter åtta månaders väntetid. Röntgen visade en förträngning som tangerade ryggmärgen. Gick till sjukgymnast som gjorde en kontraktion     ( en sele som sattes runt huvudet och med hjälp av en tyngd hissade upp huvudet). När jag varit på den behandlingen ett par gånger märkte jag att benen inte funkade som de skulle. De kändes tunga och jag hade problem att gå uppför trappor. Kände inte heller pedalerna i bilen riktigt. Efter detta vågade inte sjukgymnasten gå vidare eftersom jag hade "skumma symptom" sade han. Fick tillbaka känseln efter ett par dagar och tänkte inte mer på det.

Har inte varit sjukskriven någon längre tid för nacken utan alltid kunnat jobba på något sätt. Detta som nu hänt med ryggen är mycket värre än något jag upplevt tidigare. Jag hade ont i svanken ett tag innan påsk men lyssnade som vanligt inte på min kropp utan satte igång att måla trädgårdsmöblerna. Ryggen blev sämre och sämre under påskhelgen och på måndagen skulle jag gå ut och när jag skall ta första klivet utför trappan fullkomligt exploderar ryggen. Det strålade ut på alla håll och kanter och det kändes som om hett vatten rann utför ena benet. Jag stapplade bort till trägårdsmöblerna och skulle sätta mig när nästa explosion kom. Jag tog mig in och gick och lade mig. På eftermiddagen kändes det lite bättre och jag kunde ligga på ena sidan.

Dagen efter åkte vi en runda i bilen och plötsligt börjar det kännas skumt i benen. Vi kom hem och jag gick in. Då började värken gå ner i vänsterbenet. ischiasvärk som vanligt tänkte jag men detta skulle visa sig inte vara som vanligt. Klockan två på natten fick min man ringa akuten för då stod jag inte ut längre. Dessutom hade foten börjat domna och det spred sig uppåt. -Ta lite fler värktabletter och se om det hjälper, sade dem på sjukhuset. Jag gjorde så men efter en timme åkte vi upp. Har aldrig upplevt något liknande. Har ganska hög smärttröskel i vanliga fall men detta var ett helvete.

 Blev inlagd och gjorde en MRT. Låg inlagd i fyra dagar, hade tre olika läkare som gav mig cirka 2 minuter var av sin tid. Fick inte något förklarat. Frågade en sköterska om mitt "lama" ben skulle bli bra och hon gick och frågade läkaren som lät meddela att det tillhörde bilden. Vilken bild??? Blev utskriven och rekommenderades att gå till sjukgymnast. Gjorde så och hon sade att det inte fanns så mycket hon kunde göra. Hon upplyste mig om att det är spinal stenos jag har. Läget just nu är att jag inte har så ont men ballansen och domningarna finns kvar och det känns tungt i båda benen. Vaggar som en gås när jag går. Skall upp till sjukhuset på måndag och träffa den läkaren som skrev ut mig. Detta blev en lång blogg men jag behöver skriva för att få ett grepp om det hela själv.