Ännu en katt...
Jaha...nu har jag tagit hand om ännu en katt. Ester hittade jag på en väg i dec för tre år sedan. Hon kom springande ut mitt framför bilen och jag höll på att köra på henne. Det var svinkallt, regnigt och blåsigt. Min son som var med i bilen hoppade ut och fick tag på katten. En liten kattunge, mager, frusen och övergiven. Vi vände och körde hem med henne. Hon var så illa däran att vi trodde hon skulle dö. Full av löss och öron skabb var hon. Men hon var en fighter och klarade sig, hon och jag fick ett speciellt band oss emellan och jag älskar den katten. Varför hon befann sig på en liten väg mitt i skogen fick vi aldrig veta men att någon dumpat henne är helt klart.
Igår kväll kom grannens katt gående med två kattungar och tiggde mat av oss. Jag kände på kattmamman och konstaterade att hon inte hade så mycket mjölk. Vi gav dem mat och de var jättehungriga. Säkert därför hon flyttade dem, hemma fick de ingen mat. Vi gick över till grannen och talade om att vi gett dem mat och undrade om de var tingade. Nej, de skulle slå ihjäl dem sade de.
De visste inte att mamman var dräktig förrän hon fick källingarna i deras källare. Jag förstod att kattungarna inte skulle få den omvårdnad de behövde men kunde bara ta emot den ena. Två innekatter räcker. Jag frågade vad mamman hette men fick till svar att hon bara hette katten. Tovig i sin långa päls är hon också så jag sade att de borde göra något åt det med. Vår lilla kattunge som säkert bara är sex veckor fick namnet Ella. Hon är egentligen alldeles för liten för att skiljas från mamman, men vad gör man??? Hon äter bra och går på lådan. Ester blev väl inte överförtjust precis men accepterar den lilla. Varför har folk katter när de inte bryr sig om dem? Varför åtminstone inte kastrera dem så de slipper detta elände med kattungar hela tiden? Det borde vara förbjudet att ha okastrerade katter utomhus springande vind för våg.
Det är dags att höja statusen på katten.
Ester Ella
Igår kväll kom grannens katt gående med två kattungar och tiggde mat av oss. Jag kände på kattmamman och konstaterade att hon inte hade så mycket mjölk. Vi gav dem mat och de var jättehungriga. Säkert därför hon flyttade dem, hemma fick de ingen mat. Vi gick över till grannen och talade om att vi gett dem mat och undrade om de var tingade. Nej, de skulle slå ihjäl dem sade de.
De visste inte att mamman var dräktig förrän hon fick källingarna i deras källare. Jag förstod att kattungarna inte skulle få den omvårdnad de behövde men kunde bara ta emot den ena. Två innekatter räcker. Jag frågade vad mamman hette men fick till svar att hon bara hette katten. Tovig i sin långa päls är hon också så jag sade att de borde göra något åt det med. Vår lilla kattunge som säkert bara är sex veckor fick namnet Ella. Hon är egentligen alldeles för liten för att skiljas från mamman, men vad gör man??? Hon äter bra och går på lådan. Ester blev väl inte överförtjust precis men accepterar den lilla. Varför har folk katter när de inte bryr sig om dem? Varför åtminstone inte kastrera dem så de slipper detta elände med kattungar hela tiden? Det borde vara förbjudet att ha okastrerade katter utomhus springande vind för våg.
Det är dags att höja statusen på katten.
Ester Ella
Börjar förstå...
Efter att ha läst flera av GNYu bloggarna ordentligt börjar jag fatta hur min egen rygg fungerar(eller INTE fungerar).
Jag var 18 år när jag fick mitt första ryggskott, jag hade börjat träna fotboll och under en träning small det till i svanken och benen vek sig. Kunde inte gå på flera veckor och fick smärtlindring för detta.
Under mina graviditeter hade jag ischias värk båda gångerna och även länge efter. Detta har sedan kommit och gått under alla år, ibland lite värre med ryggskott ibland bara känningar. Jag har haft hästar och hundar nästan hela mitt liv och så fort jag kände att ryggen var på gång så red jag. Det hjälpte faktiskt. Det är ju ett slit att ha hästar med mockning och hämtning av hö och så vidare och många gånger var det ett rent helvete att ta sig ut i stallet men det skulle göras och var inget konstigt med det. Skötte även andras hästar emellanåt och det hände ju att man flög av ibland. Ett tag red jag en häst som hade egenheten att köra ner huvudet mellan frambenen med våldsam kraft. Snabbt gick det så man hann inte släppa efter på tygeln utan fick en rejäl whiplash effekt i nacken. I flera dagar kunde detta kännas men gick över så småningom.
Jag har alltid jobbat inom tung industri och arbetar nu som svetsare. Började få ont i nacken för ett par år sedan och för ett år sen kunde jag inte jobba längre. Var hemma en vecka och gick till läkare. Blev magnetröntgad efter åtta månaders väntetid. Röntgen visade en förträngning som tangerade ryggmärgen. Gick till sjukgymnast som gjorde en kontraktion ( en sele som sattes runt huvudet och med hjälp av en tyngd hissade upp huvudet). När jag varit på den behandlingen ett par gånger märkte jag att benen inte funkade som de skulle. De kändes tunga och jag hade problem att gå uppför trappor. Kände inte heller pedalerna i bilen riktigt. Efter detta vågade inte sjukgymnasten gå vidare eftersom jag hade "skumma symptom" sade han. Fick tillbaka känseln efter ett par dagar och tänkte inte mer på det.
Har inte varit sjukskriven någon längre tid för nacken utan alltid kunnat jobba på något sätt. Detta som nu hänt med ryggen är mycket värre än något jag upplevt tidigare. Jag hade ont i svanken ett tag innan påsk men lyssnade som vanligt inte på min kropp utan satte igång att måla trädgårdsmöblerna. Ryggen blev sämre och sämre under påskhelgen och på måndagen skulle jag gå ut och när jag skall ta första klivet utför trappan fullkomligt exploderar ryggen. Det strålade ut på alla håll och kanter och det kändes som om hett vatten rann utför ena benet. Jag stapplade bort till trägårdsmöblerna och skulle sätta mig när nästa explosion kom. Jag tog mig in och gick och lade mig. På eftermiddagen kändes det lite bättre och jag kunde ligga på ena sidan.
Dagen efter åkte vi en runda i bilen och plötsligt börjar det kännas skumt i benen. Vi kom hem och jag gick in. Då började värken gå ner i vänsterbenet. ischiasvärk som vanligt tänkte jag men detta skulle visa sig inte vara som vanligt. Klockan två på natten fick min man ringa akuten för då stod jag inte ut längre. Dessutom hade foten börjat domna och det spred sig uppåt. -Ta lite fler värktabletter och se om det hjälper, sade dem på sjukhuset. Jag gjorde så men efter en timme åkte vi upp. Har aldrig upplevt något liknande. Har ganska hög smärttröskel i vanliga fall men detta var ett helvete.
Blev inlagd och gjorde en MRT. Låg inlagd i fyra dagar, hade tre olika läkare som gav mig cirka 2 minuter var av sin tid. Fick inte något förklarat. Frågade en sköterska om mitt "lama" ben skulle bli bra och hon gick och frågade läkaren som lät meddela att det tillhörde bilden. Vilken bild??? Blev utskriven och rekommenderades att gå till sjukgymnast. Gjorde så och hon sade att det inte fanns så mycket hon kunde göra. Hon upplyste mig om att det är spinal stenos jag har. Läget just nu är att jag inte har så ont men ballansen och domningarna finns kvar och det känns tungt i båda benen. Vaggar som en gås när jag går. Skall upp till sjukhuset på måndag och träffa den läkaren som skrev ut mig. Detta blev en lång blogg men jag behöver skriva för att få ett grepp om det hela själv.
Jag var 18 år när jag fick mitt första ryggskott, jag hade börjat träna fotboll och under en träning small det till i svanken och benen vek sig. Kunde inte gå på flera veckor och fick smärtlindring för detta.
Under mina graviditeter hade jag ischias värk båda gångerna och även länge efter. Detta har sedan kommit och gått under alla år, ibland lite värre med ryggskott ibland bara känningar. Jag har haft hästar och hundar nästan hela mitt liv och så fort jag kände att ryggen var på gång så red jag. Det hjälpte faktiskt. Det är ju ett slit att ha hästar med mockning och hämtning av hö och så vidare och många gånger var det ett rent helvete att ta sig ut i stallet men det skulle göras och var inget konstigt med det. Skötte även andras hästar emellanåt och det hände ju att man flög av ibland. Ett tag red jag en häst som hade egenheten att köra ner huvudet mellan frambenen med våldsam kraft. Snabbt gick det så man hann inte släppa efter på tygeln utan fick en rejäl whiplash effekt i nacken. I flera dagar kunde detta kännas men gick över så småningom.
Jag har alltid jobbat inom tung industri och arbetar nu som svetsare. Började få ont i nacken för ett par år sedan och för ett år sen kunde jag inte jobba längre. Var hemma en vecka och gick till läkare. Blev magnetröntgad efter åtta månaders väntetid. Röntgen visade en förträngning som tangerade ryggmärgen. Gick till sjukgymnast som gjorde en kontraktion ( en sele som sattes runt huvudet och med hjälp av en tyngd hissade upp huvudet). När jag varit på den behandlingen ett par gånger märkte jag att benen inte funkade som de skulle. De kändes tunga och jag hade problem att gå uppför trappor. Kände inte heller pedalerna i bilen riktigt. Efter detta vågade inte sjukgymnasten gå vidare eftersom jag hade "skumma symptom" sade han. Fick tillbaka känseln efter ett par dagar och tänkte inte mer på det.
Har inte varit sjukskriven någon längre tid för nacken utan alltid kunnat jobba på något sätt. Detta som nu hänt med ryggen är mycket värre än något jag upplevt tidigare. Jag hade ont i svanken ett tag innan påsk men lyssnade som vanligt inte på min kropp utan satte igång att måla trädgårdsmöblerna. Ryggen blev sämre och sämre under påskhelgen och på måndagen skulle jag gå ut och när jag skall ta första klivet utför trappan fullkomligt exploderar ryggen. Det strålade ut på alla håll och kanter och det kändes som om hett vatten rann utför ena benet. Jag stapplade bort till trägårdsmöblerna och skulle sätta mig när nästa explosion kom. Jag tog mig in och gick och lade mig. På eftermiddagen kändes det lite bättre och jag kunde ligga på ena sidan.
Dagen efter åkte vi en runda i bilen och plötsligt börjar det kännas skumt i benen. Vi kom hem och jag gick in. Då började värken gå ner i vänsterbenet. ischiasvärk som vanligt tänkte jag men detta skulle visa sig inte vara som vanligt. Klockan två på natten fick min man ringa akuten för då stod jag inte ut längre. Dessutom hade foten börjat domna och det spred sig uppåt. -Ta lite fler värktabletter och se om det hjälper, sade dem på sjukhuset. Jag gjorde så men efter en timme åkte vi upp. Har aldrig upplevt något liknande. Har ganska hög smärttröskel i vanliga fall men detta var ett helvete.
Blev inlagd och gjorde en MRT. Låg inlagd i fyra dagar, hade tre olika läkare som gav mig cirka 2 minuter var av sin tid. Fick inte något förklarat. Frågade en sköterska om mitt "lama" ben skulle bli bra och hon gick och frågade läkaren som lät meddela att det tillhörde bilden. Vilken bild??? Blev utskriven och rekommenderades att gå till sjukgymnast. Gjorde så och hon sade att det inte fanns så mycket hon kunde göra. Hon upplyste mig om att det är spinal stenos jag har. Läget just nu är att jag inte har så ont men ballansen och domningarna finns kvar och det känns tungt i båda benen. Vaggar som en gås när jag går. Skall upp till sjukhuset på måndag och träffa den läkaren som skrev ut mig. Detta blev en lång blogg men jag behöver skriva för att få ett grepp om det hela själv.
Seeegt....
Har ingen inspiration tiil att skriva just nu. Har problem med både nacken och ländryggen. Var i allafall på jobbet i Tisdags, skulle lämna sjukintyg m.m. Fy sjutton vad mycket papper man ska hålla reda på när man är sjukskriven. Det var med blandade känslor jag haltade omkring i fabriken och pratade med min jobbarkompisar. Vill inget hellre än att börja jobba igen men som det är nu förstår jag inte hur det skall gå till.
På Fredagen var vi alla bjudna till en arbetskompis som går i pension nu, det var jättetrevligt och härligt att träffa jobbarkompisarna igen. Hon bjöd på lax och nypotatis med romsås. Vi hade lagt ihop pengar till ett presentkort på en resa och det blev uppskattat. Alla saknar mig (säger de) och vill att jag kommer tillbaka snart och det är så skönt att höra. När man är hemma och sjukskriven blir man lätt isolerad och jobbet känns liksom avlägset på något vis.
Försöker hålla igång med motionscykeln och går så mycket jag kan men vissa dagar blir det inte mycket till promenad. Sitter på min veranda och tittar på andra som joggar och går förbi. Vilken lyx tänker jag...jag skulle kunna offra mitt lillfinger för att bli så bra att jag kan göra detsamma.
På Fredagen var vi alla bjudna till en arbetskompis som går i pension nu, det var jättetrevligt och härligt att träffa jobbarkompisarna igen. Hon bjöd på lax och nypotatis med romsås. Vi hade lagt ihop pengar till ett presentkort på en resa och det blev uppskattat. Alla saknar mig (säger de) och vill att jag kommer tillbaka snart och det är så skönt att höra. När man är hemma och sjukskriven blir man lätt isolerad och jobbet känns liksom avlägset på något vis.
Försöker hålla igång med motionscykeln och går så mycket jag kan men vissa dagar blir det inte mycket till promenad. Sitter på min veranda och tittar på andra som joggar och går förbi. Vilken lyx tänker jag...jag skulle kunna offra mitt lillfinger för att bli så bra att jag kan göra detsamma.
Släktforskning
Jag har börjat släktforska. Har ju inget bättre för mig nu när jag är sjukskriven och jag har alltid sagt att när jag får gott om tid ska jag göra det. Jag vet nästan ingentig om min släkt på min pappas sida men jag har idag fått veta en del om min farmor. Det sägs att min farfar hängde sig när min pappa bara var ett par år gammal men när jag letar efter honom i kyrkböckerna finns han inte. Mycket märkligt!
Det sägs också att farmor var en mycket märklig människa. När farfar hängt sig blev hon knäpp. Hon blev sinnessjuk helt enkelt. Hon var ensam med fyra små barn och kunde inte försörja dem. Hon hade en byrå och en dag lade hon ner en unge i varje byrålåda och satte fyr under. Hon skulle helt enkelt elda upp min pappa och hans syskon.
Någon kom förbi och kunde förhindra katastrofen och alla barnen hamnade på barnhem. Farmor ville de sätta på dårhuset men se det gick hon inte med på. Hon rymde flera gånger och till sist gav de upp. Hon bodde i en liten stuga och om någon kom för nära hotade hon dem med en bössa.
Det är lite läskigt att tänka på att man har sådana gener i kroppen men allt är ju gudskelov inte genetiskt.
Det sägs också att farmor var en mycket märklig människa. När farfar hängt sig blev hon knäpp. Hon blev sinnessjuk helt enkelt. Hon var ensam med fyra små barn och kunde inte försörja dem. Hon hade en byrå och en dag lade hon ner en unge i varje byrålåda och satte fyr under. Hon skulle helt enkelt elda upp min pappa och hans syskon.
Någon kom förbi och kunde förhindra katastrofen och alla barnen hamnade på barnhem. Farmor ville de sätta på dårhuset men se det gick hon inte med på. Hon rymde flera gånger och till sist gav de upp. Hon bodde i en liten stuga och om någon kom för nära hotade hon dem med en bössa.
Det är lite läskigt att tänka på att man har sådana gener i kroppen men allt är ju gudskelov inte genetiskt.
