Laddar för Blekinge...
Ja nu åker vi snart! På måndag bär det av. Det skall bli mysigt att komma iväg några dagar. Syftet med vår lilla resa är ju att fiska i Blekinge skärgård men även att bara vara och göra det som faller oss in. Det kanske finns någon intressant loppis vi kan besöka, restauranger som har god mat och annat smått o gott som vi kan roa oss med.
Min tanke och föreställning om hur den här resan kommer att bli kanske inte riktigt stämmer med verkligheten, är jag rädd. Jag ser mig själv vandrande och fiskande från klipporna, fiskande hela dagen som jag gjorde innan jag blev dålig i nacke och rygg. Jag ser oss i en båt som tar oss ut en bit på havet där ett riktigt tufft fiske väntar oss. Jag fantiserar om stadsvandringar och upptäcktsfärder och mycket annat ansträngande. Men verkligheten är nog en helt annan.
I kväll cyklade vi ner till sjön här hemma och kastade lite för min man ville prova sin nya rulle och jag ville testa min nya flätlina. Att cykla den lilla biten går bra men sedan när jag har kastat ett par kast kommer den där förbannade tröttheten i nacke och rygg. Tror det beror på att när man fiskar så håller man ju armarna en bit från kroppen, i luften, och belastningen hamnar då på ryggen och jag fixar inte detta längre. Nacken blir också stel och öm. Blir besviken för det är ju inget ansträngande egentligen men ändå känns det så. Efter en stund satte jag mig ner på en sten och tittade på gubben min som stod en bit bort och kastade.
Det är så typiskt mig...jag vet att jag inte orkar en tredje del av vad jag orkade för bara ett år sedan och ändå har jag inte accepterat det ännu. Jag tror i min enfald och i min obotligt romantiska fantasivärld att jag kan fungera som om inget har hänt. Jag har planerat in en resa med kustfiske som säkert många friska skulle tycka vara jobbig. Min hjärna vill helt enkelt inte höra talas om att det är något fel på mig.
Vi har satt upp ett vinskydd eller högt staket eller hur jag skall förklara det, för att få en avskärmning mot grannens tomt. De har sin uteplats ganska nära vår tomtgräns så det kändes lite för nära. Och det var likadant då, jag planerade och funderade ut hur vi skulle göra och tyckte det var en baggis. Ja visst...när vi hade hållit på någon timme var jag så slut i kroppen att jag kände mig som en mycket gammal människa. Det som jag trodde skulle ta en halv dag att göra tog i verkligheten tre.
Men det blev bra till slut. Nu har vi fått en uteplats som är insynsskyddad och där jag kan inreda och göra det riktigt mysigt. Jag vill ha rosor som klättrar på staketet, en klematis i hörnet, stora härliga gröna växter i kruka, någon form av belysning. Sen skall jag mura en grill eller kanske rent av ett utekök? Jag har fått rostfria mindre bänkplan på jobbet och de hade jag tänkt gjuta ner bredvid grillen. Jag har redan ritningen klar i huvudet och resten...tja...det är ju en baggis eller hur ;-)
Min tanke och föreställning om hur den här resan kommer att bli kanske inte riktigt stämmer med verkligheten, är jag rädd. Jag ser mig själv vandrande och fiskande från klipporna, fiskande hela dagen som jag gjorde innan jag blev dålig i nacke och rygg. Jag ser oss i en båt som tar oss ut en bit på havet där ett riktigt tufft fiske väntar oss. Jag fantiserar om stadsvandringar och upptäcktsfärder och mycket annat ansträngande. Men verkligheten är nog en helt annan.
I kväll cyklade vi ner till sjön här hemma och kastade lite för min man ville prova sin nya rulle och jag ville testa min nya flätlina. Att cykla den lilla biten går bra men sedan när jag har kastat ett par kast kommer den där förbannade tröttheten i nacke och rygg. Tror det beror på att när man fiskar så håller man ju armarna en bit från kroppen, i luften, och belastningen hamnar då på ryggen och jag fixar inte detta längre. Nacken blir också stel och öm. Blir besviken för det är ju inget ansträngande egentligen men ändå känns det så. Efter en stund satte jag mig ner på en sten och tittade på gubben min som stod en bit bort och kastade.
Det är så typiskt mig...jag vet att jag inte orkar en tredje del av vad jag orkade för bara ett år sedan och ändå har jag inte accepterat det ännu. Jag tror i min enfald och i min obotligt romantiska fantasivärld att jag kan fungera som om inget har hänt. Jag har planerat in en resa med kustfiske som säkert många friska skulle tycka vara jobbig. Min hjärna vill helt enkelt inte höra talas om att det är något fel på mig.
Vi har satt upp ett vinskydd eller högt staket eller hur jag skall förklara det, för att få en avskärmning mot grannens tomt. De har sin uteplats ganska nära vår tomtgräns så det kändes lite för nära. Och det var likadant då, jag planerade och funderade ut hur vi skulle göra och tyckte det var en baggis. Ja visst...när vi hade hållit på någon timme var jag så slut i kroppen att jag kände mig som en mycket gammal människa. Det som jag trodde skulle ta en halv dag att göra tog i verkligheten tre.
Men det blev bra till slut. Nu har vi fått en uteplats som är insynsskyddad och där jag kan inreda och göra det riktigt mysigt. Jag vill ha rosor som klättrar på staketet, en klematis i hörnet, stora härliga gröna växter i kruka, någon form av belysning. Sen skall jag mura en grill eller kanske rent av ett utekök? Jag har fått rostfria mindre bänkplan på jobbet och de hade jag tänkt gjuta ner bredvid grillen. Jag har redan ritningen klar i huvudet och resten...tja...det är ju en baggis eller hur ;-)
Mat....
Jag tycker det är svårt att handla mat. Inte på grund av ryggen utan det är svårt att hitta mat som är bra. Jag tycker maten har blivit sämre sedan vi gick med i EU. Det skulle ju bli bättre sade man till och med Marit Paulsen sade det innan vi röstade. Vi skulle få bättre grönsaker och kött sades det men inte har jag hittat det i affären. Jag vill köpa mycket grönsaker men varje gång jag kommer till den avdelningen blir jag lika förvillad.
Ta till exempel sallad, den finns numera färdigförpackad i en plastpåse. Den ser inte ett dugg pigg ut därinne i påsen och dessutom väldigt dyr. Besk är den med och blöt. Jo jag vet, den är tvättad sägs det, för att vi inte ska behöva göra det själva. Vi hinner inte det nuförtiden har jag hört. Det finns vanlig sallad i kruka men det är inte många blad som går att använda på den. Isbergsalladen likaså. Tomaterna är smaklösa. Det finns några små kvisttomater som kallas pärltomater, ekologiska som är jättegoda men alldeles för dyra. De köper jag bara när jag är sugen på godis och äter dem med andakt.
Lax gillar jag men efter en titt i frysdisken går jag oftast iväg utan lax. Laxen är numera ofta odlad i Chile och förutom att den innehåller en massa antibiotika och skit bidrar detta till att vattnen fiskas ut för att bli mat åt den odlade och det innebär att lokalbefolkningen svälter. De har livnärt sig på fiske i decennier men nu är det slut med det och detta vill inte jag bidra med. Vet inte vad för fisk man skall äta i stället men makrill kunde kanske funka om det nu hade funnits någon vilket det sällan gör i min affär. Potatisen är grön och det är stört omöjligt att se detta när man skopar upp dem i påsen för de har numera mysbelysning. Kanske är bra för knölarna men inte för oss.
Köttet då, det är väldigt bra varudeklarerat men jag tycker inte det smakar kött längre. Ibland smakar det ingenting och ibland en aning diskmedel eller fisk. Ris finns det i en uppsjö olika färger och former så många att jag blev misstänksam och googlade lite och hittade att livsmedelsverket gjort undersökning på ris och hittat gifter i nästan alla ris. Jag vet inte men det känns inte som om det är mycket mat som man kan äta med gott samvete.
Vill gå ner i vikt och vet hur men det blir svårt när maten inte smakar bra. Funderar på att hitta någon gårdsbutik och testa om deras kött smakar bättre. Kyckling går ju och det äter jag ofta men man måste ju variera. Nu på sommaren finns det bra tomater men dyra. Potatisen är också bättre ett tag i alla fall men de blir snart sämre. Undrar var all bra mat tar vägen? Tror det produceras ganska bra mat i Sverige men den hamnar nog inte i vår affär.
Ta till exempel sallad, den finns numera färdigförpackad i en plastpåse. Den ser inte ett dugg pigg ut därinne i påsen och dessutom väldigt dyr. Besk är den med och blöt. Jo jag vet, den är tvättad sägs det, för att vi inte ska behöva göra det själva. Vi hinner inte det nuförtiden har jag hört. Det finns vanlig sallad i kruka men det är inte många blad som går att använda på den. Isbergsalladen likaså. Tomaterna är smaklösa. Det finns några små kvisttomater som kallas pärltomater, ekologiska som är jättegoda men alldeles för dyra. De köper jag bara när jag är sugen på godis och äter dem med andakt.
Lax gillar jag men efter en titt i frysdisken går jag oftast iväg utan lax. Laxen är numera ofta odlad i Chile och förutom att den innehåller en massa antibiotika och skit bidrar detta till att vattnen fiskas ut för att bli mat åt den odlade och det innebär att lokalbefolkningen svälter. De har livnärt sig på fiske i decennier men nu är det slut med det och detta vill inte jag bidra med. Vet inte vad för fisk man skall äta i stället men makrill kunde kanske funka om det nu hade funnits någon vilket det sällan gör i min affär. Potatisen är grön och det är stört omöjligt att se detta när man skopar upp dem i påsen för de har numera mysbelysning. Kanske är bra för knölarna men inte för oss.
Köttet då, det är väldigt bra varudeklarerat men jag tycker inte det smakar kött längre. Ibland smakar det ingenting och ibland en aning diskmedel eller fisk. Ris finns det i en uppsjö olika färger och former så många att jag blev misstänksam och googlade lite och hittade att livsmedelsverket gjort undersökning på ris och hittat gifter i nästan alla ris. Jag vet inte men det känns inte som om det är mycket mat som man kan äta med gott samvete.
Vill gå ner i vikt och vet hur men det blir svårt när maten inte smakar bra. Funderar på att hitta någon gårdsbutik och testa om deras kött smakar bättre. Kyckling går ju och det äter jag ofta men man måste ju variera. Nu på sommaren finns det bra tomater men dyra. Potatisen är också bättre ett tag i alla fall men de blir snart sämre. Undrar var all bra mat tar vägen? Tror det produceras ganska bra mat i Sverige men den hamnar nog inte i vår affär.
Förberedelser...
Jaha....så fyller man femtio i morgon. FEMTIO...kan inte fatta detta. Var ju trettio alldeles nyss. Fyrtio var heller inget konstigt att fylla men femtio känns tungt. Det är nu man börjar reflektera över vad det blev av livet. Blev det som man tänkt? Njaaa...det blev nog mer tänk än handling. Jag skulle ju åka till USA och träffa riktiga indianer. Jag skulle till Irland och leta efter mina rötter. Jag skulle fiska i Kanada. Jag skulle anlägga min drömträdgård. Jag skulle ha en antikvitetsaffär. Jag skulle måla möbler och sälja. Jag skulle.....
Jag har naturligtvis gjort massor med saker som jag är nöjd med. Har nog egentligen fått nästan allt jag velat men de där stora drömmarna blev aldrig av. Kanske var det meningen att de skulle vara just drömmar, något att fantisera om och på så sätt förgylla vardagen. Man kanske inte skall göras allt man tänkt utan behålla en del visioner och luftslott precis som de är. Tjaa...kanske är det så.
En sak jag märkt är att man tänker mer när man blir äldre. Tankarna går ofta tillbaka i stället för framåt. Tänker ofta på när barnen var små och på hundarna och hästarna. Villket härligt liv jag haft! Hunduppfödning, hästavel, kattuppfödning, getter, höns och barnen i en härlig blandning. Då, när man var mitt uppe i allt detta reflekterade man inte över hur fint detta var, det var bara ett sätt att leva på. Men nu när jag varken har häst,hund eller små barn längre känns saknaden efter den tiden stor. Skulle förall del inte orka ha det så idag men det var en härlig tid.
Nej, nu får jag sätta fart igen, höll ju på att städa och förbereda maten till i morgon.
Jag har naturligtvis gjort massor med saker som jag är nöjd med. Har nog egentligen fått nästan allt jag velat men de där stora drömmarna blev aldrig av. Kanske var det meningen att de skulle vara just drömmar, något att fantisera om och på så sätt förgylla vardagen. Man kanske inte skall göras allt man tänkt utan behålla en del visioner och luftslott precis som de är. Tjaa...kanske är det så.
En sak jag märkt är att man tänker mer när man blir äldre. Tankarna går ofta tillbaka i stället för framåt. Tänker ofta på när barnen var små och på hundarna och hästarna. Villket härligt liv jag haft! Hunduppfödning, hästavel, kattuppfödning, getter, höns och barnen i en härlig blandning. Då, när man var mitt uppe i allt detta reflekterade man inte över hur fint detta var, det var bara ett sätt att leva på. Men nu när jag varken har häst,hund eller små barn längre känns saknaden efter den tiden stor. Skulle förall del inte orka ha det så idag men det var en härlig tid.
Nej, nu får jag sätta fart igen, höll ju på att städa och förbereda maten till i morgon.
Hälsoläget...
Har egentligen inget att gnälla över just nu. Har lite värk på morgonen och när jag kör bil. Klarar mig på ett par värktabletter om dagen. På helgen tar jag bara en på morgonen. Gillar att sitta på verandan på kvällen och dricka ett gott vin och det går ju inte ihop med tabletter. Känseln och styrkan i benet är fortfarande dålig men jag klarar mig ganska bra ändå. Kan cykla nu och det var en stor seger att kunna göra det. Har ju bara trampat på motionscykeln hittills och det är så mördande tråkigt.
Jag jobbar 75 procent och det har gått bra. Får all hjälp jag behöver av mina jobbarkompisar som verkligen ställer upp.
Går hos sjukgymnast och får TENS behandling men funderar på att sluta, tycker det gör varken till eller från. Har ett rörelseprogram för ryggen som jag gör hemma och det känns bra. Jag har varit och gjort avgjutning av mina fötter, skall få inlägg i skorna för jag har Hallux valgus, en snedställning av stortån och en havererad mellanfot. Det kan även vara bra för ryggen med sådana inlägg sa de, för dämpningen mellan kotorna är ju borta på grund av förslitningar. Hoppas det hjälper för jag har periodvis svinont i fötterna.
Är nog lyckligt lottad som inte har så mycket smärta trots min dåliga rygg och jag tänker ta alla chanser jag kan att leva fullt ut, man vet ju aldrig när nästa bakslag kommer. Skall åka till Blekinge vecka 31 och fiska. Vi stannar där i tre dagar. Fick inte tag på någon stuga men ett B&B fick duga. Min man och jag har ett stort fiskeintresse och vi fiskar mycket i sjöarna runtomkring men havet har vi inte fiskat så mycket i så det skall verkligen bli en upplevelse.
Blekinge skärgård är ju känd för sin stora gäddor så vi hoppas på god fiskelycka. Ser fram emot att strosa omkring vid havet och leta efter drivved och annat spännande som kan ha flutit iland. Att sitta på en klippa på kvällen och titta på solnedgången och äta nyrökt fisk skall bli underbart. Min son kommer att bo här hemma och passa katterna så Ester och Ella blir nog bortskämda så det räcker.
Jag jobbar 75 procent och det har gått bra. Får all hjälp jag behöver av mina jobbarkompisar som verkligen ställer upp.
Går hos sjukgymnast och får TENS behandling men funderar på att sluta, tycker det gör varken till eller från. Har ett rörelseprogram för ryggen som jag gör hemma och det känns bra. Jag har varit och gjort avgjutning av mina fötter, skall få inlägg i skorna för jag har Hallux valgus, en snedställning av stortån och en havererad mellanfot. Det kan även vara bra för ryggen med sådana inlägg sa de, för dämpningen mellan kotorna är ju borta på grund av förslitningar. Hoppas det hjälper för jag har periodvis svinont i fötterna.
Är nog lyckligt lottad som inte har så mycket smärta trots min dåliga rygg och jag tänker ta alla chanser jag kan att leva fullt ut, man vet ju aldrig när nästa bakslag kommer. Skall åka till Blekinge vecka 31 och fiska. Vi stannar där i tre dagar. Fick inte tag på någon stuga men ett B&B fick duga. Min man och jag har ett stort fiskeintresse och vi fiskar mycket i sjöarna runtomkring men havet har vi inte fiskat så mycket i så det skall verkligen bli en upplevelse.
Blekinge skärgård är ju känd för sin stora gäddor så vi hoppas på god fiskelycka. Ser fram emot att strosa omkring vid havet och leta efter drivved och annat spännande som kan ha flutit iland. Att sitta på en klippa på kvällen och titta på solnedgången och äta nyrökt fisk skall bli underbart. Min son kommer att bo här hemma och passa katterna så Ester och Ella blir nog bortskämda så det räcker.
Nattlig påhälsning....
Sommaren för två år sedan, när vi fortfarande bodde på vår gamla gård hände något skrämmande underbart.
Det var väldigt varmt en kväll i juli när vi skulle gå och lägga oss så vi lät fönstren stå på vid gavel för att få in lite luft.
Jag vaknade till någon gång under natten och låg och funderade på varför jag vaknat. Sover alltid bra men är väldigt lyhörd för minsta ljud.
Då hörde jag ett lätt skrapande ljud i rummet. Första gången hördes det på väggen bakom mitt huvud. Nästa gång på en annan vägg. Möss var min första tanke men möss brukar inte låta på sommaren. Det kändes att något var närvarande i rummet och plötsligt hördes ljudet igen. Det lät som om någon eller något råkade stöta emot väggarna eller som om någon berörde väggen lite lätt och flyktigt som en fågelvinge.
Jag började nästan förstå vad det kunde vara men tvivlade ändå. Jag stirrade ut i det mörka rummet för att försöka se en skymt av något som kunde ge en förklaring och plötsligt såg jag något flyga runt i rummet. Ljudlöst. Gryningen var på väg och rummet fick konturer. Det fick också det som flög. TRE fladdermöss cirkulerade runt runt i rummet, över vår säng nästan uppe vid taket men eftersom takhöjden på vår gamla gård var låg kändes det som om de var väldigt nära.
Jag är inte rädd för fladdermöss utan tycker det är intressanta djur och ganska söta men sådär nära i mitt sovrum ville jag inte ha dem. Jag funderade på vad jag skulle göra, vågade inte väcka min man som sov bredvid mig för han är nämligen livrädd för de små gynnarna. Låg och väntade på att de skulle flyga ut men icke. I stället flög ännu en fladdermus in och så var de fyra som cirklade över vår säng.
Nu tyckte jag det började bli lite ruggigt. Tänk om hela rummet blir fullt av fladdermöss? Jag var tvungen att gå upp fast jag måste erkänna att jag var rädd för att de skulle fastna i håret på mig. Jag kastade mig upp och störtade fram till dörren och räddade mig ut i köket. Jag gick på toa och tänkte att nu har de nog flugit ut. Undrar hur länge en fladdermus kan flyga så där runt runt utan att vila sig?
Jag öppnade försiktigt dörren och konstaterad att de var kvar. Det var ljust nu och jag var tvungen att väcka min man så jag sade med en lugn och fin röst att det hade kommit in en fladdermus i rummet men att den bara håller till uppe vid taket. Min man vaknar, slår upp ögonen, han har hört vad jag sagt och börjar frenetiskt slå med armarna i luften samtidigt som det kommer konstiga ljud ur han strupe. Han springer hukande fram till dörren där jag står och vräker upp dörren och vips har vi två fladdermöss som nu flyger omkring i hela huset!
Det märks på dem att de är stressade nu för de kraschar allt mer in i väggarna. De kommer farande som jetplan i luften och nu får man verkligen ducka för att inte få dem på sig. Jag flyr in på toa igen och min man börjar öppna fler fönster så att de kan ta sig ut men då vrålar jag från toa att det kanske kommer in ännu fler då. Då går han ner i källaren för att hämta en håv. En fiskehåv med kort skaft. Sedan ställer han sig mitt i köket och försöker fånga de allt mer hysteriska fladdermössen. Han misslyckas för han är ju samtidigt så rädd att han varannan gång duckar och varannan gång viftar vilt med håven.
Till slut vågar jag mig ut från toa och öppnar sovrumsdörren där två av dem blev kvar men de är inte där längre. Jag synar gardinstången och allt annat som en morgontrött fladdermus kan ha hängt upp sig i men finner ingen.
Plötsligt som ett trolleri försvinner de andra två också. Vi letar och letar men hittar ingen. De gick upp i rök.
Efter den incidenten satte vi upp insektsnät för fönstren. Jag googlade och fann att det inte var helt ovanligt att unga fladdermöss tappade orienteringen och flög in i husen men det var första gången jag fick sällskap av ett gäng "bats "i mitt sovrum, en upplevelse jag aldrig glömmer!
Det var väldigt varmt en kväll i juli när vi skulle gå och lägga oss så vi lät fönstren stå på vid gavel för att få in lite luft.
Jag vaknade till någon gång under natten och låg och funderade på varför jag vaknat. Sover alltid bra men är väldigt lyhörd för minsta ljud.
Då hörde jag ett lätt skrapande ljud i rummet. Första gången hördes det på väggen bakom mitt huvud. Nästa gång på en annan vägg. Möss var min första tanke men möss brukar inte låta på sommaren. Det kändes att något var närvarande i rummet och plötsligt hördes ljudet igen. Det lät som om någon eller något råkade stöta emot väggarna eller som om någon berörde väggen lite lätt och flyktigt som en fågelvinge.
Jag började nästan förstå vad det kunde vara men tvivlade ändå. Jag stirrade ut i det mörka rummet för att försöka se en skymt av något som kunde ge en förklaring och plötsligt såg jag något flyga runt i rummet. Ljudlöst. Gryningen var på väg och rummet fick konturer. Det fick också det som flög. TRE fladdermöss cirkulerade runt runt i rummet, över vår säng nästan uppe vid taket men eftersom takhöjden på vår gamla gård var låg kändes det som om de var väldigt nära.
Jag är inte rädd för fladdermöss utan tycker det är intressanta djur och ganska söta men sådär nära i mitt sovrum ville jag inte ha dem. Jag funderade på vad jag skulle göra, vågade inte väcka min man som sov bredvid mig för han är nämligen livrädd för de små gynnarna. Låg och väntade på att de skulle flyga ut men icke. I stället flög ännu en fladdermus in och så var de fyra som cirklade över vår säng.
Nu tyckte jag det började bli lite ruggigt. Tänk om hela rummet blir fullt av fladdermöss? Jag var tvungen att gå upp fast jag måste erkänna att jag var rädd för att de skulle fastna i håret på mig. Jag kastade mig upp och störtade fram till dörren och räddade mig ut i köket. Jag gick på toa och tänkte att nu har de nog flugit ut. Undrar hur länge en fladdermus kan flyga så där runt runt utan att vila sig?
Jag öppnade försiktigt dörren och konstaterad att de var kvar. Det var ljust nu och jag var tvungen att väcka min man så jag sade med en lugn och fin röst att det hade kommit in en fladdermus i rummet men att den bara håller till uppe vid taket. Min man vaknar, slår upp ögonen, han har hört vad jag sagt och börjar frenetiskt slå med armarna i luften samtidigt som det kommer konstiga ljud ur han strupe. Han springer hukande fram till dörren där jag står och vräker upp dörren och vips har vi två fladdermöss som nu flyger omkring i hela huset!
Det märks på dem att de är stressade nu för de kraschar allt mer in i väggarna. De kommer farande som jetplan i luften och nu får man verkligen ducka för att inte få dem på sig. Jag flyr in på toa igen och min man börjar öppna fler fönster så att de kan ta sig ut men då vrålar jag från toa att det kanske kommer in ännu fler då. Då går han ner i källaren för att hämta en håv. En fiskehåv med kort skaft. Sedan ställer han sig mitt i köket och försöker fånga de allt mer hysteriska fladdermössen. Han misslyckas för han är ju samtidigt så rädd att han varannan gång duckar och varannan gång viftar vilt med håven.
Till slut vågar jag mig ut från toa och öppnar sovrumsdörren där två av dem blev kvar men de är inte där längre. Jag synar gardinstången och allt annat som en morgontrött fladdermus kan ha hängt upp sig i men finner ingen.
Plötsligt som ett trolleri försvinner de andra två också. Vi letar och letar men hittar ingen. De gick upp i rök.
Efter den incidenten satte vi upp insektsnät för fönstren. Jag googlade och fann att det inte var helt ovanligt att unga fladdermöss tappade orienteringen och flög in i husen men det var första gången jag fick sällskap av ett gäng "bats "i mitt sovrum, en upplevelse jag aldrig glömmer!
