Börjat jobba idag...

Var hos läkaren igår och hon tyckte att jag tränat jättebra. Vi kom gemensamt fram till att jag skulle prova att börja jobba halvtid. Jag blev skitglad. Jag hade varit på jobbet och hälsat på ett för ett par dagar sedan och då sade mina underbara jobbarkompisar att jag kunde få svetsa lite lättare grejer om jag kände att jag kunde. De sade också att de skulle hjälpa mig med allt som behövde lyftas o.s.v. Idag när jag kom fick jag börja svetsa på små stativ till sköljlådor och det var perfekt. Hade också fått lite nya verktyg som låg där och väntade på min bänk.

Jag satte igång med liv och lust och trodde detta skulle bli en lätt match men när klockan var tio var jag helt slut. Blev så förvånad själv att jag inte orkade mer än så. Jag skall jobba mellan tio i sju till fem över elva så det var ju bara en timma kvar men den var lång. Benen kändes darriga och helt slut, nacken var så trött att huvudet kändes som en stooor blyklump och musklerna i rumpan darrade av ansträngning. Tänk att man tappar så fort, har ju bara varit sjukskriven en och en halv månad. När jag kom hem slängde jag mig i soffan och orkade ingenting.

Men det var häftigt att var tillbaka, älskar att TIG-svetsa, jag får utlopp för min kreativa sida då. Rostfri tunnplåt ska det vara, så tunn som möjligt för då får man skärpa sinnena och hålla tungan rätt i mun.

Fick röntgenutlåtandet av läkaren och det är spinal stenos med buktande diskar på många nivåer i ländryggen. I nacken är det likadant fast på färre nivåer. Jag hade med en lista på frågor och hon besvarade väl en del av dessa. När jag frågade om muskelryckningarna jag har i ben och buk sade hon att det kunde bero på nerver i kläm men hon svarade inte riktigt. Får nog finna mig i att bara få halva svar och lite olika svar av olika läkare. Fast en sak tycker jag är märklig. Det verkar inte som om läkarna läser journalen INNAN de träffar patienten. Det hade jag gjort om jag var läkare, måste ju veta bakgrunden, nu blir det att man får sitta och rabbla en massa och försöka komma ihåg när man var hos den läkaren och den vårdcentralen och vilka prover som tagits. Nä, man bli bara trött!!!!

Hon tyckte jag skulle ta kontakt med en ny sjukgymnast, den förra sade att hon inget kunde göra. Vill komma igång med någon tränig som stärker både rygg och nacke, det är ju det enda jag själv kan gör. ( förutom att gå ner i vikt och sluta röka förstås!!! ) Måste ta tag i det med. Har nog gått upp fyra kilo och skulle behöva gå ner tio.

Kommentarer
Postat av: Kristina Birkesten

Så skönt att du så smått är tillbaka på jobbet! Men man tappar fort och det är en rejäl smäll du varit med om, så det kan nog ta ganska lång tid innan du är ikapp dig.



"Skönt" att du fått en diagnos. Det gör det inte lättare, men att veta vad som är fel kan göra att man känner sig lite tryggare och vet vad som händer i ens kropp.



Att du bara får halva svar, som på din fråga om ryckningarna, så tror jag helt enkelt beror på att dom inte vet. Jag har precis samma erfarenhet som du med det.



Hoppas du hittar en sjukgymnast som kan hjälpa igång dig med träning!

Ta det lugnt och var rädd om dig så mycket du bara kan!



Kram!

2009-06-02 @ 19:55:46
URL: http://kristinasryggdagbok.blogg.se/
Postat av: wicka

Tack snälla goa du! Önskar dig detsamma!

Kram

2009-06-02 @ 22:31:10
URL: http://wicka.blogg.se/
Postat av: Nisse

Alltid en tråkig upplevelse att känna begränsning. Men vad härligt att KUNNA jobba!



En sjukgymnast lärde mig en gång: "Ta den tid du varit sjuk gånger tre så får du rehabiliteringstiden."



Det tar tid att bygga upp det som tappats.



En vettig sjukgymnast är A och O i dessa sammanhang.



Angående din träning så vill jag göra dig medveten om att du hela tiden jobbar med flerdubbelt motstånd och då menar jag att i.o.m. att du har de påverkningar du beskriver så får muskler och andra funktioner i kroppen hela tiden 'felaktiga' signaler.



Man kan säga att kroppen till viss del motarbetar sig själv. Men vi kan också säga att kroppen signalerar: "Lägga av!"



Så, jämfört med en frisk person så kommer din 'rehabilitering' att bli många gånger jobbigare, ta mycket, mycket längre tid. Utöver det kommer du att ha värk och besvär under tiden.



Ville bara komma med lite uppmuntrande ord... :)



Kramar!

2009-06-03 @ 07:47:23
URL: http://blogg.ngn.nu
Postat av: wicka

Tack Nisse! Det var det vettigaste jag hört på länge. Du har ju erfarenhet och mycket kunskap så jag tar tacksamt emot ALLA råd jag kan få. Är en fighter precis som du, fast jag är nybörjare på att vara sjuk :-)

Kram

2009-06-03 @ 15:17:47
URL: http://wicka.blogg.se/
Postat av: Nonna

Med den diagnosen är det ju inte konstigt om det är besvärligt. Ibland tänker jag på alla friska människor som inte har vett att glädjas åt sitt fungerande system - "stjömmes borde dom" - skämmas på svenska, men jag har oxå varit frisk och inte går man omkring och gläds varenda minut!

Kämpa på!! kunde du inte fått börja med 25% och gå uppåt?? Varför ska vi alltid börja så stort och sen få backa det gör ju att vi får nederlag vi inte skulle behövt ha utan istället fått känna att vi gör framsteg!!

Sköt om dig lilla du!

Kram Nonna

2009-06-03 @ 18:05:33
Postat av: Nonna

Glömde skriva var du hittar mig om du vill läsa om en till kropp i förfall..är ju med i samma klubb som du det kom så många nya medlemmar att jag inte har koll på vem jag önskat välkommen och inte, vid sämre perioder kan jag inte datorisera lika flitigt!

Vi hjälps åt i gnällklubben så heja dig!!

2009-06-03 @ 18:10:53
URL: http://www.nonnaslivotankar.blogspot.com/
Postat av: Bille

Jag förstår dig att du är glad att va tillbaka till jobbet. Man missar ju en del, och man vill ju va en i gänget.Hoppas nu att det går bra för dig, du har ju haft det jätte jobbigt.

Va rädd om dig.

Kram Bille

2009-06-03 @ 19:08:19
URL: http://bille-ryggont.blogspot.com/
Postat av: wicka

Tack Nonna och Bille är så skönt att ha några som förstår!

Kram

2009-06-08 @ 22:20:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0